Östasien

Tokyo Japanese

även: Hyōjungo, Standard Japanese

Tokyoområdets varietet som utgör grunden för standardjapanska (Hyōjungo). Bärs nationellt av radio, utbildning och statlig användning.

Kansai-ben

även: Kansai dialect, Kinki dialect, Osaka-ben

Kansairegionens stora dialektgrupp, med Osaka som modernt centrum. Markant skild från Tokyo-japanskan i tonaccent, kopulaformer och idiom. Kyōto-ben behandlas separat här.

Kyoto-ben

även: Kyō-kotoba, Kyoto dialect

Kyōto-varieteten av kansaijapanskan. Historiskt det kejserliga hovets prestigetal, kännetecknad av mjukare kadens, distinkta artighetsformer och ett långt litterärt arv.

Hakata-ben

även: Fukuoka dialect

Dialekten i Fukuoka och Hakatadistriktet i norra Kyushu. Igenkännlig på meningsslutpartiklar som «to» och «tai».

Tōhoku-ben

även: Tōhoku dialect, Zūzū-ben

Dialekterna i nordöstra Honshu kring Sendai. Kännetecknas av minskade vokalkontraster och sammansmälta sibilanter — historiskt karikerade som «zūzū-ben».

Hokkaido-ben

Den varietet som talas i Hokkaido. En relativt ung dialekt formad av 1800-talets bosättning, mestadels nära standardjapanska men med Tōhoku- och kustinfluenser.

Hiroshima-ben

även: Geibi dialect

Chūgokuregionens dialekt i Hiroshima och omgivande Geibiområde. Bekant för många japanska tittare genom film och tv som utspelar sig i Hiroshima.

Nagoya-ben

även: Owari dialect

Dialekten i Nagoya och Owarislätten. Ligger mellan regionerna Tokyo och Kansai och delar drag med båda, samtidigt som den behåller en egen vokaluppsättning.

Beijing Mandarin

även: Pekingese, Standard Mandarin (basis)

Pekingområdets mandarinvarietet och den fonologiska basen för standardkinesiska (Pǔtōnghuà). Kännetecknas av tunga erhua och avhuggna stavelseslut.

Northeastern Mandarin

även: Dōngběi Huà

Mandarinen i Kinas tre nordöstra provinser kring Shenyang och Harbin. Nära standardmandarin men med en distinkt intonation och rik slang.

Sichuanese Mandarin

även: Sìchuānhuà

En sydvästlig mandarinvarietet som talas i Sichuan och Chongqing. Märkbart avvikande i toner och ordförråd, ofta endast delvis begriplig för standardtalare.

Yunnan Mandarin

även: Yúnnánhuà

Sydvästlig mandarin i Yunnan­provinsen. Bär starkt kontaktinflytande från angränsande tibetan-burmesiska och tai-kadai-språk.

Taiwanese Mandarin

även: Guóyǔ, ROC Standard Mandarin

Taiwans mandarinstandard. Avviker från fastlandets Pǔtōnghuà i uttal, ordförråd och toner, med betydande inflytande från taiwanesisk hokkien.

Hong Kong Cantonese

även: Yuè, HK Cantonese

Hongkongs yu-kinesiska varietet, den mest internationellt erkända kantonesiskan. Prestigevarieteten i kantonesisk film, musik och radio.

Guangzhou Cantonese

även: Canton Cantonese, Guǎngzhōuhuà

Kantonesiskan i Guangzhou och det vidare Pärlfloddeltat. Den historiskt prestigefyllda kantonesiskan; nära släkt med Hongkong-kantonesiskan men med distinkt ordförråd.

Taishanese

även: Toisanese, Hoisan-wa

En avvikande yu-kinesisk varietet från Sze Yup-regionen i Guangdong. En gång den dominerande varieteten i tidiga kinesisk-amerikanska samhällen, särskilt i San Francisco och New York.

Seoul Korean

även: Standard Korean, Pyojuneo

Den seoulbaserade standarden av sydkoreanska. Bärs nationellt av radio och offentlig utbildning och utgör grunden för det mesta av koreansk språkundervisning utomlands.

Gyeongsang

även: Southeastern Korean, Busan dialect

Koreanska i Busan och den sydöstra Gyeongsangregionen. Den mest allmänt erkända icke-standardiserade koreanska dialekten, märkt av sitt tonaccentsystem.

Jeolla

även: Southwestern Korean

Koreanska i den sydvästra Jeollaregionen kring Gwangju. Distinkta vokalrealisationer, meningsslutsändelser och ett rikt lantligt kulinariskt ordförråd.

Jeju

även: Jejueo

Varieteten på ön Jeju, ofta klassificerad som ett separat koreaniskt språk. Bevarar arkaiska drag som gått förlorade på fastlandet och är akut hotad.

Far Eastern Russian

även: Dalnevostochny govor

Ryskan i ryska Fjärran östern kring Vladivostok och Chabarovsk. Den yngsta större regionala varieteten, formad av 1800- och 1900-talets bosättning; nära standardryska med ett regionalt ordförråd knutet till Stillahavslivet.

Khalkha Mongolian

även: Standard Mongolian, Khalkh

Den khalkhabaserade standarden i Mongoliet. Landets officiella språk och den största mongoliska varieteten; har skrivits med kyrilliska sedan mitten av 1900-talet, med planerad återgång till den traditionella mongoliska skriften.

Inner Mongolian

även: Chakhar Mongolian, Southern Mongolian

Mongoliskan i Kinas autonoma region Inre Mongoliet, centrerad kring Hohhot. Nära släkt med khalkha men skriven med den traditionella vertikala mongoliska skriften och med starka kontaktdrag från mandarin.

Buryat

även: Buryat-Mongolian, Buryad

Ett nordmongoliskt språk som talas i Burjatien i Ryssland, norra Mongoliet och delar av nordöstra Kina. Det traditionella buddhistiska litteraturspråket i Transbaikalregionen.

Oirat

även: Western Mongolian, Dörbed

Ett västmongoliskt språk som talas i västra Mongoliet (Khovd, Bayan-Ölgii) och delar av Xinjiang i Kina. Syskon till kalmuckiskan, med en egen skrifttradition baserad på Klart skrift (Todo Bichig).

Daur

även: Dagur

Ett avvikande mongoliskt språk som talas i Heilongjiang och Inre Mongoliet i nordöstra Kina. Geografiskt isolerat från resten av familjen och format av lång kontakt med manchu och mandarin.

Sakha

även: Yakut, Sakha tyla

Det sibiriska turkspråket i Republiken Sacha i nordöstra Ryssland. Det nordligaste turkspråket och ett av de språkligt mest divergerande, med omfattande mongoliskt och tunguskt inflytande.

Manchu

Ett tunguskt språk och det historiska hovsspråket under Qingdynastin (1644–1912). Idag akut hotat, med endast en handfull modersmålstalare i Heilongjiang.

Evenki

Ett tunguskt språk hos ursprungliga renbetes­samhällen i centrala och östra Sibirien och norra Kina. Det geografiskt mest spridda tunguska språket.

Nanai

även: Goldi

Ett tunguskt språk i nedre Amurbäckenet, talat i Rysslands Chabarovsk Krai och angränsande Kina. Cirka tusen talare, alla äldre.

Hmong

även: Miao

Ett kluster av hmong-mien-språk talade över höglanden i södra Kina, norra Vietnam, Laos och Thailand. Förts utomlands genom hmong-diasporan efter Vietnamkriget till USA, Frankrike och Australien.

Mien

även: Yao

Ett kluster av hmong-mien-språk talade av yaofolken i södra Kina och angränsande Sydostasien. Systergren till hmong, med cirka 800 000 talare över diasporan.

Wu (Shanghainese)

även: Shanghai Wu, Shanghainese

Den största wu-kinesiska varieteten, talad över Shanghai och nedre Yangtze. Det näst största sinitiska språket räknat i talare efter mandarin, distinkt nog att vara inbördes obegriplig med mandarin.

Min Nan (Hokkien)

även: Hokkien, Taiwanese

Den största min-kinesiska varieteten, talad i Fujian och på Taiwan och över den hokkientalande diasporan i Sydostasien. Grunden för taiwanesisk hokkien och en stor bidragsgivare till singaporiansk hokkien.

Hakka

även: Kèjiā huà

Ett sinitiskt språk talat över fickor i södra Kina och Taiwan av hakka-diasporasamhällen. Cirka 35 miljoner talare, med stora samhällen i Guangdong, Fujian och Taiwan.

Chukchi

även: Lygʼoravetlʼan

Ett chukotkokamtjatkanskt språk på Tjuktjerhalvön i nordöstra Sibirien. Cirka 5 000 talare; ett av få språk med åtskillnad mellan manliga och kvinnliga talformer.

Koryak

även: Nymylan

Ett chukotkokamtjatkanskt språk på Kamtjatkahalvön. Talat av korjakiska renskötare och kustsamhällen; systerspråk till tjuktjiska inom den tjuktjotiska underrenkningen.

Ainu

Ett språkligt isolat hos ursprungsainufolket i Hokkaido och historiskt i Sachalin och Kurilerna. Akut hotat med endast en handfull modersmålstalare; föremål för en aktiv revitaliseringsinsats.

Ket

Det sista nu levande jenisseiska språket, talat längs mellersta Jenisej i centrala Sibirien. Cirka 200 äldre talare; nyligen kopplat till nordamerikanska na-déné-familjen i den omtvistade Dene-Yenisey-hypotesen.

Nivkh

även: Gilyak

Ett språkligt isolat på Sachalin och i nedre Amurbäckenet i Ryssland. Akut hotat; ett av få paleo-sibiriska språk utan påvisade släktingar.