China

Wakhi

även: Wakhi Pamir

Ett pamiririskt språk som talas längs Wakhankorridoren där Afghanistan, Tadzjikistan, Pakistan och Kina möts. Ett av de mest ålderdomliga iranska språken; bevarar drag från fornpersiskan som gått förlorade på andra håll.

Beijing Mandarin

även: Pekingese, Standard Mandarin (basis)

Pekingområdets mandarinvarietet och den fonologiska basen för standardkinesiska (Pǔtōnghuà). Kännetecknas av tunga erhua och avhuggna stavelseslut.

Northeastern Mandarin

även: Dōngběi Huà

Mandarinen i Kinas tre nordöstra provinser kring Shenyang och Harbin. Nära standardmandarin men med en distinkt intonation och rik slang.

Sichuanese Mandarin

även: Sìchuānhuà

En sydvästlig mandarinvarietet som talas i Sichuan och Chongqing. Märkbart avvikande i toner och ordförråd, ofta endast delvis begriplig för standardtalare.

Yunnan Mandarin

även: Yúnnánhuà

Sydvästlig mandarin i Yunnan­provinsen. Bär starkt kontaktinflytande från angränsande tibetan-burmesiska och tai-kadai-språk.

Guangzhou Cantonese

även: Canton Cantonese, Guǎngzhōuhuà

Kantonesiskan i Guangzhou och det vidare Pärlfloddeltat. Den historiskt prestigefyllda kantonesiskan; nära släkt med Hongkong-kantonesiskan men med distinkt ordförråd.

Taishanese

även: Toisanese, Hoisan-wa

En avvikande yu-kinesisk varietet från Sze Yup-regionen i Guangdong. En gång den dominerande varieteten i tidiga kinesisk-amerikanska samhällen, särskilt i San Francisco och New York.

Inner Mongolian

även: Chakhar Mongolian, Southern Mongolian

Mongoliskan i Kinas autonoma region Inre Mongoliet, centrerad kring Hohhot. Nära släkt med khalkha men skriven med den traditionella vertikala mongoliska skriften och med starka kontaktdrag från mandarin.

Buryat

även: Buryat-Mongolian, Buryad

Ett nordmongoliskt språk som talas i Burjatien i Ryssland, norra Mongoliet och delar av nordöstra Kina. Det traditionella buddhistiska litteraturspråket i Transbaikalregionen.

Oirat

även: Western Mongolian, Dörbed

Ett västmongoliskt språk som talas i västra Mongoliet (Khovd, Bayan-Ölgii) och delar av Xinjiang i Kina. Syskon till kalmuckiskan, med en egen skrifttradition baserad på Klart skrift (Todo Bichig).

Daur

även: Dagur

Ett avvikande mongoliskt språk som talas i Heilongjiang och Inre Mongoliet i nordöstra Kina. Geografiskt isolerat från resten av familjen och format av lång kontakt med manchu och mandarin.

Uyghur

även: Uyghurche

Ett karluk-turkspråk i Xinjiang i nordvästra Kina. Nära släkt med uzbekiska; skrivs med en persisk-arabisk skrift och är medium för en lång litterär tradition längs Sidenvägen.

Manchu

Ett tunguskt språk och det historiska hovsspråket under Qingdynastin (1644–1912). Idag akut hotat, med endast en handfull modersmålstalare i Heilongjiang.

Evenki

Ett tunguskt språk hos ursprungliga renbetes­samhällen i centrala och östra Sibirien och norra Kina. Det geografiskt mest spridda tunguska språket.

Nanai

även: Goldi

Ett tunguskt språk i nedre Amurbäckenet, talat i Rysslands Chabarovsk Krai och angränsande Kina. Cirka tusen talare, alla äldre.

Hmong

även: Miao

Ett kluster av hmong-mien-språk talade över höglanden i södra Kina, norra Vietnam, Laos och Thailand. Förts utomlands genom hmong-diasporan efter Vietnamkriget till USA, Frankrike och Australien.

Mien

även: Yao

Ett kluster av hmong-mien-språk talade av yaofolken i södra Kina och angränsande Sydostasien. Systergren till hmong, med cirka 800 000 talare över diasporan.

Wu (Shanghainese)

även: Shanghai Wu, Shanghainese

Den största wu-kinesiska varieteten, talad över Shanghai och nedre Yangtze. Det näst största sinitiska språket räknat i talare efter mandarin, distinkt nog att vara inbördes obegriplig med mandarin.

Min Nan (Hokkien)

även: Hokkien, Taiwanese

Den största min-kinesiska varieteten, talad i Fujian och på Taiwan och över den hokkientalande diasporan i Sydostasien. Grunden för taiwanesisk hokkien och en stor bidragsgivare till singaporiansk hokkien.

Hakka

även: Kèjiā huà

Ett sinitiskt språk talat över fickor i södra Kina och Taiwan av hakka-diasporasamhällen. Cirka 35 miljoner talare, med stora samhällen i Guangdong, Fujian och Taiwan.

Standard Tibetan

även: Lhasa Tibetan, Bhö-skad

Den lhasabaserade standarden av tibetanska, använd över den autonoma regionen Tibet i Kina, delar av Sichuan, Qinghai och tibetansk diaspora. Tibetansk buddhisms främsta liturgiska språk i århundraden.