Turkiet

Kurmanji

Den mest talade kurdiska varieteten, använd i sydöstra Turkiet, norra Syrien och delar av Irak och Iran.

Bahdini

även: Behdini, Badini, Behdînî, Bahdînî

En sydlig kurmanji-underdialekt som talas i provinsen Duhok i irakiska Kurdistan och angränsande områden i sydöstra Turkiet. Inbördes förståelig med nordlig kurmanji men med distinkt fonologi och ordförråd; skrivs traditionellt med arabiskt alfabet jämsides med sorani snarare än med det latinska alfabet som används för kurmanji längre norrut.

Zaza

Talas i östra Turkiet. Nära släkt med kurdiska varieteter, men med egen grammatik och eget ordförråd.

Istanbul Turkish

även: Standard Turkish, İstanbul Türkçesi

Den istanbulbaserade standarden av turkiska. Grunden för det moderna skriftspråket och radioturkiskan.

Anatolian Turkish

Ett brett kluster av regionala dialekter i centrala och östra Anatolien. Internt varierat; många drag ligger på gränsen till azerbajdzjanska och andra oghuziska turkspråk.

Pontic Greek

även: Romeyka, Pontiaka

Den grekiska varietet som historiskt talades längs den pontiska kusten av Svarta havet, förd till fastlandsgrekland av flyktingar från befolknings­utbytet 1923. Dess kvarvarande anatoliska form (Romeyka) överlever bland muslimska samhällen nära Trabzon.

Ubykh

även: Pekhi

A Northwest Caucasian language of the Black Sea coast around present-day Sochi, carried to Anatolia in the 1864 deportation. Famous for one of the largest consonant inventories ever recorded — around eighty consonants against two phonemic vowels. Died with its last speaker, Tevfik Esenç, in 1992; extensively documented by Georges Dumézil.

Turkish Domari

även: Abdal

Domsamhällen i Türkiye (lokalt även kända som Dom eller Abdal), koncentrerade i sydöstra Anatolien, med betydande kontaktinflytande från turkiska och kurdiska.